Två dagar i rad har jag nu klivit upp kl 03 för att strosa med kameran i natursköna Hågadalen. Vid båda tillfällena har väderförhållandena varit strålande – vindstilla och molnfritt med dalgången klädd i dimslöjor. Rävar, sångsvanar och rådjur har varit tillfälliga sällskap under vandringarna. Men det är landskapet, helheten, som har gett lusten att skapa bilder.

Bland ljudkulissen av näktergal, trädgårdssångare, sävsångare och andra morgonpigga arter var det en fågel som stack ut lite extra. “Krex-krex” lät det upprepade gånger från det täta daggtunga gräset vid ån. Det var en spelande kornknarr. Jag mindes hur jag för länge sedan fick lära mig att kornknarren låter som om man drar med fingelnageln längs med en hårkam – “Krex-krex”, eller kanske Crex crex, som fågeln heter på latin. Ett tag stod jag inte mer än 5-10 meter från platsen där ljudet kom ifrån, men jag fick aldrig en skymt av den. Kornknarren var nog ganska trygg i vetskapen om att jag aldrig skulle hitta den i det täta knähöga gräset. Eller så var det biologin och spelinstinkten som fick styra, oavsett upptäcktrisken.

Kornknarren är klassad som sårbar på den svenska rödlistan över hotade arter. Framförallt hotas den av ändrade jordbruksformer. För hårt bete eller för tidigt slåtter är viktiga hotfaktorer. Det verkar dock som att den minskande trenden kan ha bromsats något under senare år. Det lär vi kunna ta del av från Sveriges Ornitologiska Förening, som utsåg kornknarren till riksinventeringsart 2008.